Nytt kapitel i livet.
Det har varit väldigt tyst här på senare tid och det finns självklart en anledning till det. Som de flesta har fattat så är Chipolina såld. Hon är såld till en familj i karlstad som är hur goa som helst. Jag tror Chipolina kommer behandlas som en prinsessa där också. Tjejen i familjen är 14 år och jätte duktig, det ska bli kul att få följa deras resa och som jag skrev till dem så tror jag att Chipolina kommer lysa upp deras dagar lika mycket som hon lyste upp mina.
Det är tufft. Jätte tufft. Speciellt när jag kommer till stallet, och hon står där och ser så jävla söt ut, så som bara hon kan. Med sina stora kolsvarta öron och mörka snälla ögon med en gnista av bus i ♥ Jag har aldrig varit med om liknande. Jag får ren och skär panikångest i princip varje dag sedan de bestämde att de ville ha henne. Det känns tufft då detta är inget jag egentligen vill, men eftersom jag är student så fungerar det inte längre. Jag har alltid sagt att hon alltid kommer vara i min ägo, men nu kommer det inte bli så och det gör så jävla ont. Hon är ju min själsfrende.
Men jag sitter i en sits i livet just nu där jag inte har en aning om vem jag är. Så detta är även för att jag ska kunna hitta mig själv och hitta en identitet. Jag har levt med hästar i hela mitt liv. Jag har aldrig prioriterat utekvällar eller shoppingturer med kompisar, alla pengar och all min tid har gått till hästar, i hela mitt liv! Det kommer bli en stor förändring, jag kommer kunna göra saker som jag annars aldrig har haft råd eller tid med.
Jag vill kunna hitta på mer saker med min pojkvän, utan att känna oss begränsade över att vi bara har en plånbok att gå efter. Jag vill slippa ångesten och slippa det dåliga samvetet jag får varje månad när jag inte kan hjälpa till med lägenhetshyran eller att behöva låna pengar för att kunna köpa mat ibland.
Jag vill kunna hitta på mer saker med min pojkvän, utan att känna oss begränsade över att vi bara har en plånbok att gå efter. Jag vill slippa ångesten och slippa det dåliga samvetet jag får varje månad när jag inte kan hjälpa till med lägenhetshyran eller att behöva låna pengar för att kunna köpa mat ibland.
Det här är ett nytt kapitel i mitt liv, men det betyder inte att jag kommer sluta med hästar. Jag kommer hjälpa alla som vill med att rida deras hästar. Jag kommer bli galen av att inte få känna hästdoften i min näsa, eller att få känna hästens mule mot min kind. Det första jag ska göra när jag får fast jobb, det är att köpa häst. Jag är hästmänniska ända in i benmärgen. Men ibland behöver (måste) man ta en paus.
Chipolina är min fågelunge som nu är redo att lämna boet. Nu är det hennes tur att lära och utvecklas med en ny liten tjej. ♥











Så fina bilder :D